One of those mornings

Häromveckan hade jag en sån där underbar start på veckan.

Jag hade bestämt mig på söndagen att jag skulle cykla till jobbet (dock inte från Sövde.. ;). Första problemet upptäckte jag, tack och lov dagen innan. Däcken var nämligen mer eller mindre uppruttna eftersom jag inte har vårdat min kära cykel så bra de senaste åren, dessutom kunde jag inte hitta min cykelnyckel. Så min kära Magnus, så snäll han är, fick ta Matildas cykel (som det var punka på) och gå till en bensinstation och pumpa däcken.

Måndagmorgon och jag ska iväg...kommer ut nysminkad och uppklädd. SPÖREGN. Suck. Bara att sätta sig på den blöta sadeln och trampa iväg. Känns som jag inte cyklat på en evighet och Matildas cykel är obekväm, har ingen bakåtbroms och tusen växlar. Det första som händer är att jag fastnar med mina fina vida byxor i kedjan och sliter sönder dem. Morrrrr. Får pressa ner dem i strumporna och trampa vidare. Kommer så småningom till jobbet, dyngsur och frusen. Då kommer nästa chock. Det är nämligen tomt och ödsligt i korridorerna. Skumt. Inser att vi har fotografering NU. Bara att springa dit, torka bort den svarta rinnande mascaran under ögonen och fluffa till håret....omöjligt...lika blöt som om jag precis kom ut ur duschen. Det kommer bli ett SKITBRA foto.

Nästa chock. Magnus kliver in mitt under fotograferingen. (!!!) Han ska med ett plan till USA och ska inte alls vara där. Då har jag tagit nycklarna till Matildas lägenhet och cyklat till jobbet. Han kunde med andra ord inte låsa lägenheten innan han åkte till USA. Så det blev lite panik men några taxiresor senare var allt frid och fröjd. Magnus åkte till Boston och jag jobbade..med blöta kläder.

Snacka om måndagmorgon.